Utredarpraktikant på Utveckling och Informationssektorn i Robertsfors kommun, Clarence C Andersson

Kommunen som siktar mot stjärnorna

Kommunen som siktar mot stjärnorna

Tjena tjena!
Jag heter Clarence C Andersson och gör för närvarande min praktik i Robertsfors Kommun, samma kommun som jag har vuxit upp i sedan barnsben. Sedan hösten 2012 har jag läst på programmet Politices Kandidatprogram med inriktning Statsvetenskap. ”Läser” också på 5:e terminen på programmet. Har  för tillfället fullt upp att hinna med allt det jag tar på mig under praktiken, något som nog främst beror på att jag vill testa så mycket som möjligt!

Många som ska göra sin praktik tittar mot platser som UD, Region Västerbotten, FN, ambassader med mera, något som självfallet är positivt ifall det är vad de faktiskt vill syssla med! Själv har jag ofta varit nyfiken av hur de mindre aktörerna i landet har agerat, speciellt med den stora autonomin som råder i Sverige. Robertsfors kommun har länge hållit sig uppe med hjälp av olika eldsjälar runtom i kommunen och nu var det dags för mig att få se vad de faktiskt gjorde i kommunen och på så sätt få ett annat perspektiv än det övergripande perspektivet som vi lär oss på universitetet. Kunde jag ha kommit till en skönare arbetsplats med härliga arbetskamrater och förvånansvärt fräna arbeten? Knappast!

Det tog inte lång tid i mitt funderande innan jag beslöt mig för att kontakta min hemkommun Robertsfors för att se ifall de kunde tänka sig att ta emot en praktikant till hösten 2014, trots att de aldrig verkar ha tagit emot en student av vårt slag tidigare. Responsen var positivare än vad jag hade väntat mig då det knappt rörde sig om veckor innan alla papper och avtal för min praktik var underskrivna, vilket garanterade min praktik på Robertsfors Utveckling och Informationssektor.

Påminnelsen som handledaren satte upp när jag väl kom till kommunen

Påminnelsen som handledaren satte upp när jag väl kom till kommunen

Utveckling och Informationssektorn hanterar framförallt kommunens information och utredningsarbete. Därtill har sektorn även fungerat som en ”allt-i-allo”-sektor som hanterar sådant de andra sektorerna inte har hand om eller behöver hjälp med. Sektorn hjälper även lokala eldsjälar att hitta finansiella stöd för olika projekt samt håller i egna evenemang i kommunen. Jag hade även turen att få en handledare som varit känd för mig sedan tidigare och kunde ge mig utmanande arbete, Magnus Hansson. Han har tidigare varit en lärare på min gamla skola men arbetar idag som koncernstrateg på kommunen.

Magnus Hansson, Da Handleader

Magnus Hansson, Da Handleader

Under sommaren fram till hösten kunde jag inte göra mycket annat än att gå omkring och fundera vilka typer av arbetsuppgifter jag skulle få när praktiken började. En sak jag förstod när jag väl kom dit var att jag gravt hade underskattat vilka kvalificerade uppgifter jag skulle få.

Inledningsvis fick jag tre huvuduppdrag:
1. Utreda vare sig kommunen borde bygga nya lägenhetskomplex eller inte (!)
2. Utreda en Motion gällande landsbygdssäkring av alla politiska beslut
3. Uppdatera internet informationen kring Robertsfors och Robertsfors Kommun.

Precis som det nog låter verkar det vara arbetsuppgifter av hyfsad kaliber, men med stöd av min handledare förstod jag snabbt hur jag borde arbeta på bästa sätt som en kommunal tjänsteman samt hur jag alltid ska kunna förhålla mig till information/motioner oavsett vad mina personliga åsikter är.

 

När alla dessa arbeten väl var på gång kände jag att jag kunde göra mer och fick då chansen att tillsammans med Barn och Utbildningssektorn i kommunen utreda vare sig något som kallas Samlad Skoldag borde införas i kommunen borde införas eller inte. Ifall detta förslag skulle gå igenom skulle det innebära en betydande förändring för det kommunala skolväsendet, något som gör utredningen ännu mer spännande!
Spänningen slutar däremot inte där. Jag har tillsammans med min handledare nu också fått chansen att försöka driva ett projekt som grundar sig i ett medborgarförslag. I grund och botten handlar det om att bygga en skatepark i Robertsfors tätort för att skapa en säker anläggning för ungdomar att vistas på men det är inte bara något som görs i en handvändning, något jag lärde mig den hårda vägen! För att toppa alla de här stora arbeten så verkar det även som att jag ska få vara med och utreda ett potentiellt bygge av en internationell flygplats i Robertsfors (!).

Vårt vackra kontor

Vårt vackra kontor

Såklart är det inte bara stora utredningar hela tiden, många dagar fylls av oförutsägbara arbetsuppgifter som att ringa till olika företagare, göra lokala reportage, träffa lokala eldsjälar vid projekt och mycket mera!
Med en härlig variation mellan eget arbete, informativa möten, kontakt med invånare och hård skämt i fikarummet så kan jag inte ha önskat mig en bättre praktikplats för att lära mig så mycket som möjligt!
Till alla som tänker söka praktikplats tipsar jag liksom många andra att inte begränsa sig till de som utannonseras, utan kontakta de platser som faktiskt väcker något form av intresse. Sedan behöver en inte heller känna sig tvungen att hitta de mer glamorösa och kända praktikplatserna, utan precis som jag nu har fått lära mig finns det riktigt grymma praktikplatser på andra ställen. Som jag har förstått kan det till och med vara mer ”kvalificerat” arbete på dessa ställen än vissa mer kända platser, även om det också betyder mer arbete.

Behöver jag förklara hur sköna mina arbetskamrater är när högsta chefen har den här på kontoret?

Behöver jag förklara hur sköna mina arbetskamrater är när högsta chefen har den här på kontoret?

Ifall ni har några frågor om min praktik eller något annat så är det bara att kontakta mig på:
clarence.coulton@gmail.com

Nu ska jag fortsätta med utredningarna, de kommer inte göra sig själva!
// Clarence C Andersson

 

Annonser

Följeslagare i Israel och Palestina, Gunilla Fallqvist

Det finns ingen väg till fred, FRED är vägen[1]

“Trapped in the biggest prison of the world.”- Nomika Zion, israelisk fredsaktivist i Sderot, Israel.

Bild

Graffiti från Muren som mellan Jerusalem och Betlehem. Konsten skapar fantastiska målningar som skildrar verkligheten på ett enkelt sätt.

Vem är jag? Jag, Gunilla, befinner mig på Västbanken, i Palestina, under tre månader och arbetar som följeslagare. Jag deltar i Ekumeniska Följeslagarprogrammet (EAPPI- Ecumenical Accompaniment Programme in Palestine and Israel). Genom att vara en internationell närvaro vill programmet bidra till att dämpa våld och främja respekten för folkrätten. Närvaron är ett uttryck för praktisk solidaritet för utsatta grupper – såväl palestinier som israeler. För att delta i programmet kan man ha vilken (icke-) trosuppfattning som helst, så länge individerna reser till området med syfte att genom sin ickevåldsliga närvaro kunna vidga handlingsutrymme samt ge hopp och stöd åt människor att verka för fred och försoning.

Det som gjorde att jag fastnade för programmet var dess fokus på internationell humanitär rätt. En central del inom programmet är att ”inte ta parti i konflikten, men att inte vara neutral inför brott mot mänskliga rättigheter”. Vad jag märkte innan avresan är att jag som ung kvinna med starka åsikter enkelt hamnar i ett fack där mina åsikter inte betraktas som objektiva. Eftersom internationell humanitär rätt syftar till krigets lagar, ett regelsystem som stater har kommit överens om för att skydda människor och minska brott mot mänskliga rättigheter, är det ett passande ramverk att utgå ifrån för att möjliggöra att vi följeslagare analyserar situationen objektivt. För mig är det min stöttepelare, min fasta punkt som gör att jag inte blir tokig av frustration över situationen i det ockuperade Västbanken.

Hur hamnade jag här? Just nu tar jag ett sabbatsår från mina studier på Umeå Universitet och jag har ett år kvar på min master i krishantering och fredsbyggande. I bagaget har jag en kandidatexamen i internationell kris- och konflikthantering, ett tvärvetenskapligt kandidatprogram, på Umeå Universitet, med freds- och konfliktstudier som huvudområde. Inom programmet genomförs tre veckolånga fältövningar, där teori omvandlas till praktiska moment genom simulationsövningar/praktik i hur man upprättar camp, driver en stab och hanterar masskadehändelser. För mig innebar det en förberedelse inför det praktiska arbetslivet, men som alltid är det förvånande över hur stor skillnad det är mellan teori och praktik.

Under andra terminen på mastern fick alla studenter chansen att göra praktik och jag lyckades på något vis få min drömpraktik på Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB). Praktiken var koncentrerad till att utveckla kunskap och erfarenhet inom området katastrofriskreducering; där min huvudsakliga arbetsuppgift var att delta i ett kapacitetsbyggande projekt tillsammans med min handledare. Projektet syftade till att förbättra det palestinska civilförsvarets kapacitet gällande jordbävningar i Palestina. Efter en veckolång fältresa till Västbanken var jag helt inställd på att åka tillbaka till landet för att dyka djupare i dess kultur och för att möta människorna i landet.

Var befinner jag mig? Under min tid i Palestina bor jag i en liten palestinsk by, vid namn Yanoun. Följeslagarna som deltar i programmet befinner sig tre månader på Västbanken och efter det kommer en ny grupp som ersätter dem. Under denna period är vi 27 följeslagare och fem stycken av dem är svenskar. De andra svenskarna befinner sig i Hebron, Betlehem, Yatta och Jayyous.

Yanoun är en av de minsta byarna på Västbanken i Palestina och det är en by med en speciell historia: Den 18 oktober 2002 flydde nästan alla familjer från byn för att bo hos släktingar i den närmsta staden efter att i flera år ha fått utstå trakasserier, i form av våld och materiell förstörelse från omkringliggande utposter[2] från den israeliska bosättningen Itamar. Enligt internationell humanitär rätt är dessa bosättningar och dess utposter på Västbanken illegala. Trakasserierna och våldet från Itamar eskalerade till den grad att byborna inte längre vågade vara kvar i Yanoun. Slutligen ställde bosättarna ett ultimatum och sa till de kvarvarande byborna att de inte ville se dem nästa vecka. Byborna flydde. Responsen blev enorm och både israeliska och palestinska organisationer samt media uppmärksammande utvecklingen i området. Händelsen blev symboliskt lik Al Nakba- ”den stora katastrofen” – 1948, då palestinier tvingades fly när staten Israel utropades. Det togs beslut om en internationell närvaro i byn i förhoppning om att minska våldet och från och med september 2003 har följeslagarprogrammet haft ansvar för en internationell närvaro i byn. Närmare 80 personer bor idag i Yanoun.

Bild

Utsikten från utkikspunkten under morgonpromenaden i Yanoun. Solen går upp över Jordandalen.

Hur ser en arbetsdag ut för mig?

Vanligtvis startar dagen med en morgonpromenad, vilket innebär att vi går från övre Yanoun ned till nedre Yanoun, cirka två kilometer bort, och viker av runt byn för att se om det har skett något under natten. I början av vår tid hann vi i tid för att se soluppgången, och det gav en känsla av frid men nu går solen upp för tidigt. Varje morgon och varje kväll går vi ned från övre Yanoun till nedre Yanoun för att visa vår närvaro i byn.

En följeslagare måste alltid vara kvar i Yanoun under dagarna, men annars arbetar vi i byar i närheten av Nablus eller i Jordandalen. En stor del av det arbete som vi gör nu under den period jag har befunnit mig i Palestina har varit fokuserat på att observera israelisk militärs agerande i närheten av skolor. I ett flertal skolor där vi observerar måste barnen passera tungt beväpnad militär som söker igenom deras skolryggsäck och ofta blir de kvarhållna vid så kallade tillfälliga militära vägspärrar och kontroller. En annan inriktning på arbetet har varit att bevittna och dokumentera husrivningar i Jordandalen. Numera kontrollerar Israeliska myndigheter cirka 95 % av Jordandalen på Västbanken och de familjer som råkar befinna sig inom dessa områden möter dagligen risken att bli tvångsförflyttade, medan deras gamla marker ges till israeliska bosättningar.[3]

Bild

Sonsonen hos en familj, vars hus precis har blivit rivet av israelisk militär. Lillkillen får en ballong av mig.

Dagarna blir långa vid de tillfällen då det sker incidenter i omkringliggande byar och andra dagar kommer vi hem lagom till att hinna ta en kopp sött te eller kaffe med grannarna. Eftersom vi bor i en by där det finns fler får och getter än människor, är de sociala kontakterna extremt viktiga. En av grannkvinnorna har lärt oss kvinnliga följeslagare att baka bröd i deras taboun, en speciell ugn liknande en mindre kolmila, och vi har även blivit visade hur de gör jibni, getost. Ofta sker det att någon av de unga pojkarna i byn knackar på vår dörr när det vankas kvällsmat och kommer med tallrikar med mat till oss.

Bild

Min kollega, Esther, klockan 4 på morgonen på väg till checkpointen (gränsövergången), mellan Betlehem in till Israel. Vi ska observera att allt går rätt till.

Att veta vad man vill arbeta med är alltid en utmaning, men jag har sedan första dagen på min utbildning förstått att jag är på rätt väg. Det har varit en stor befrielse att känna att jag inte har några tvivel kring vad jag studerar eller arbetar med för tillfället. Mitt sabbatsår var inte planerat utan det råkade sig att jag fick arbete på MSB och senare chansen att åka till Palestina via EAPPI. Jag tror att en stark bidragande faktor till att jag var attraktiv till praktiken på MSB var mitt tidigare engagemang med Röda Korsets Ungdomsförbund och FN föreningen i dels Sollefteå, och i Umeå. Men även att min utbildning är relativt specifik med dess praktiska övningar. Att ingå i organisationer, utbildningar och dess kontaktnät är en stark fördel då man söker arbetet eller möjlighet att åka utomlands för olika organisationer. Om inte annat så ger det kunskap kring hur det humanitära samfundet fungerar och att konflikter är mer komplexa än vad man tror.

Avslutningsvis: Ett tips för dig som vill göra något liknande är att inte ge upp utan att istället kämpa vidare för att nå ditt mål. Så länge ambitionen finns kan man komma långt.

[1] Mahatma Ghandi.

[2] Utposter hänvisar ofta till en obehörig eller olaglig israelisk bosättning inom Västbanken, byggda utan erforderligt tillstånd från den israeliska regeringen och är i strid med israeliska lagar som reglerar planering och byggande. I israelisk lag är utposter skilda från bosättningar som godkänts av den israeliska regeringen. Denna distinktion mellan illegala utposter och ”lagliga” bosättningar stöds inte av internationell rätt, som anser att både är ett brott mot Internationell Humanitär Rätt. Artikel 49, Génèvekonventionen.

[3] Save the Children. Fact sheet: Jordan Valley. http://www.savethechildren.org.uk/sites/default/files/docs/English_Jordan_Valley_Fact_Sheet_and_Citations.pdf, 2009. &

Ma’an Development Center. Palestine’s Forgotten Displacement- the Plight of the Jordan Valley Bedouin. December 2008. http://www.masader.ps/p/ar/node/5251.

Har ni några frågor kan ni kontakta mig på gunilla.fallqvist@gmail.com

Praktik på Riksorganisationen för Sveriges Kvinnojourer och Tjejjourer (Roks), Amanda Valstedt

Efter att ha funderat fram och tillbaka över var, hur och när jag skulle göra praktik, bestämde jag mig för att åka till Stockholm och göra praktik på Roks kansli. Innan jag kom fram till det beslutet hade jag planer på att ta mig till Bryssel och till European Women’s Lobby för att se hur  lobbyismen för jämställdhetsfrågor går till på ett Europeiskt plan. Efter många om och men beslöt jag mig för att avgränsa praktiken inom Sverige och fick möjlighet att göra 15 hp praktik vid Roks kansli i Stockholm.

Jag valde Roks som praktikplats för att komplettera min statsvetenskapliga pol kand examen med praktiskt jämställdhetsarbete. Med tanke på att jag är ideell jourtjej i Tjejjouren i Umeå, som är en av Roks medlemsjourer, underlättades ansökningen till Roks då jag har insikt i organisationen och delar dess feministiska värdegrund.

Vad är Roks? Roks är en den största riksorganisation för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, med omkring 100 jourer runt om i landet. Roks samordnar bland annat interna utbildningar för att ta vara på och kvalitetssäkra jourernas kunskap och erfarenhet av mäns våld mot kvinnor och barn. De verkar även som remissinstans i statliga utredningar i frågor som rör mäns våld mot kvinnor och barn, och lobbar för kvinnors rättigheter i politiska sammanhang som Almedalen. Jag har under praktiken fått en bredare förståelse för den enorma kunskap som Roks har angående dessa frågor och det som gör denna kunskap unik i förhållande till andra aktörer i samhället är att den bygger på  feministisk jourarbete, det vill säga praktisk erfarenhet av alla jourkvinnor och jourtjejer.

Första dagen på kontoret kändes peppigt, spännande, förvirrande och trevligt. Roks kansli är en förhållandevis liten arbetsplats med nio anställda kvinnor, vilket innebar att jag lärde känna samtliga medarbetare relativt snabbt. Min kontorsplats gav mycket energi: en omgivning fylld med feministisk skönlitteratur, forskning, lagtexter, och stora fönster.

Bild

Min kontorsplats.

Mina arbetsuppgifter har varit varierande. Alltifrån daglig administrativ verksamhet som att ta emot beställningar och skicka ut material till kvinnojourer, tjejjourer och allmänheten, till att sammanställa utvärderingar från Roks utbildningar. Jag arbetade även fram en A5 folder med titeln: ”Hur blir vi fler joursystrar? – Ett material om rekrytering och medlemsvård”. Denna trycktes och skickades ut till Roks medlemsjourer. Utöver det har jag deltagit vid tre utbildningstillfällen där jourkvinnor och jourtjejer runt om i landet fanns representerade. Att möta så många peppade personer inom kvinnorörelsen ger mycket motivation och ork att fortsätta!

Under praktiken har jag även besökt riksdagen vid två tillfällen varav ena var på ett seminarium om ”Den arabiska våren och kvinnors deltagande i fredsprocesser”, och det andra var på partiledardebatten den 16/10.

Bild

”Den arabiska våren och kvinnors deltagande i fredsprocesser” med bland annat Bodil Ceballos (mp), Maj Britt Theorin (s), Nesreen Salem från den egyptiska kvinnoorganisationen Womens’ Union.

Bild

Partiledardebatt 16/10/2013.

Sammanfattningsvis är jag mycket nöjd med valet av praktikplats. Under denna period har jag träffat och nätverkat med många inspirerande kvinnor och tagit del av kunskap som inte går att läsa sig till i en bok. Många jag pratat med har varit med i kvinnorörelsen sedan 70-talet och deras kunskap och erfarenhet är ovärderlig. Vidare har det varit givande att vara på plats på ett kansli i en ideell organisation då det har gett stor förståelse för den organisatoriska och administrativa aspekten. Jag har kunnat tillämpa kunskap från kurser som ”Politik och förvaltning i Sverige i och EU” (Statsvetenskap A) och ”Offentlig förvaltning i teori och praktik” (Statsvetenskap B).

Jag rekommenderar er som vill göra praktik att välja praktikplats med omsorg, för det finns hur mycket oannonserade praktikplatser som helst. Det är bara att söka sig till den platsen som inspirerar mest. Det är ovärderlig kunskap en får av att göra praktik, vilket kompletterar en teoretisk utbildning på ett jättebra sätt!

Min mailadress är amanda.valstedt@gmail.com om någon vill höra av sig med frågor.

Praktik på Region Västerbotten i Umeå, Josefine Halvarsson

Efter fyra terminer av att vara nergrävd i litteratur om EU:s uppbyggnad, statistik, lagboken och nationalekonomiska modeller etc. kände jag att tiden var inne för att testa på ”verkligheten”.  

Jag går polkandprogrammet termin 5 och har valt statsvetenskap som inriktning. Jag har under tiden som universitetsstudent inte haft någon klar bild med vad jag vill jobba med när jag så småningom tagit min examen, mer än att jag är intresserad av politik i allmänhet, men särskilt fenomenet multilevel governance och EU.  Något jag varit intresserad av sen starten av utbildningen är den regionala nivån i allt detta, hur påverkas Västerbotten av EU och hur kan vår region utvecklas?

Image

Fick vara med när Region Västerbotten arrangerade Europaforum för Norra Sverige och NSPA forum i Umeå 23-25 oktober.

Vad kan då vara en bättre praktikplats än Region Västerbotten som har det regionala utvecklingsansvaret i länet? Under våren 2013 läste jag kursen ”Offentlig förvaltning i teori och praktik” där Niklas Gandal (killen som senare skulle bli min handledare) bjöds in för att prata om Region Västerbotten och deras arbete. Jag skickade några dagar efter Niklas besök iväg ett cv och en motivering varför just jag skulle passa som praktikant hos dem, och fick senare under våren svar att jag var välkommen att spendera höstterminen hos Region Västerbotten.

Jag kom in i en oerhört intensiv period, de regionala programskrivningarna för europeiska strukturfonderna var i full gång, processen för att ta fram den regionala utvecklingsstrategin skulle snart upp till beslut hos politiken samtidigt som nya processer skulle ta fart. Jag har varit på enheten för regional utvecklingsplanering (ERUP) och har bland annat varit delaktig i slutfasen av processen för att ta fram den regionala utvecklingsstrategin, arbetat med att skriva en rapport som ska vara underlag till Region Västerbottens framtidsdag, fått vara med i uppstarten av den regionala programskrivningen för europeiska socialfonden samt arbetat med uppföljning och utvärdering. Region Västerbotten har en bred verksamhet och jag är glad över allt jag fått lära mig, men också alla jag lärt känna som jobbar där!

Image

Förbundsfullmäktige 28 november.

Jag skulle ge alla rådet till att ta möjligheten att göra praktik. Jag har under dessa veckor lärt mig otroligt mycket och fått utvecklas, samtidigt som jag fått använda den teoretiska kunskapen jag har efter 2 år vid polkandprogrammet och fått nyttja det praktiskt i mitt arbete. Jag har fått träffa mycket intressanta och trevliga personer (bland annat en EU-parlamentariker) och fått knyta nya kontakter vilket kommer vara till fördel den dagen jag söker mig ut på arbetsmarknaden.  Genom att göra praktik har jag även fått en klarare bild av vad jag vill jobba med framöver.

Ett sista tips till er som är intresserade av att göra praktik är att inte snöa in er endast på de praktikplatser som är utanonnserade. Är ni intresserade av något specifikt område så kontakta den organisationen/myndigheten/företaget som jobbar inom ämnet och berätta varför ni vill göra praktik hos dem och varför de ska välja just er!

Vid frågor kan ni kontakta mig på josefine.halvarsson@hotmail.com

Praktik på Svenska Handelskammaren Atlanta – Georgia, Sara Williams

Jag hade under vårterminen 2013 ganska svårt att motivera mig själv till att faktiskt bli färdig med mina studier. Jag hade hela tiden en ständig oro för vad som skulle hända sen. Min inriktning på polkand-programmet är freds- och konfliktstudier, även om jag verkligen har tyckt att det har varit otroligt intressant så har jag varit lite orolig för att den inriktningen skulle stänga en del dörrar åt mig. Både jobbmässigt men också för vidare studier, så med det i åtanke beslutade jag mig för att skjuta på problemet och söka praktik istället=)

Jag gick in på LinkedStudent via Umeå universitets hemsida och hittade ett antal intressanta praktikplatser, de flesta i USA. Jag hittade en annons som jag tyckte var lite extra intressant, Business Development Coordinator Svenska Handelskammaren Georgia.

Bild

Kontoret

Bild

Downtown Atlanta

Jag har alltid sett mig själv som en person som skulle göra en utbytestermin, men av olika anledningar så blev det aldrig riktigt av så det här såg jag som min chans att verkligen komma iväg.

Med stöd av min sambo och mina vänner så ansökte jag och till min stora förvåning gick jag vidare i intervjuprocessen. Väl där så hade jag en intervju över Skype och blev efter några dagar erbjuden praktikplatsen, mitt största bekymmer då var att det skulle vara på 12 månader. Med tanke på att jag hade en sambo där hemma så kände jag helt enkelt att 12 månader var ett alldeles för stort åtagande, sen ville jag faktiskt inte heller skjuta på min examen i ett helt år. Så jag tackade nej men sa att om de kunde överväga att erbjuda mig 6 månader så skulle jag tacka ja på en gång. En några dagar återkom de och erbjöd mig 6 månader. Efter det följde en lång och seg byråkratisk process med visumansökningar och det ena med det andra. Men den 22:a maj satt jag äntligen på planet över till Atlanta.

Bild

Lägenheten och poolområdet

Praktikanter på Svenska Handelskammaren Georgia (SACC-GA) har den stora förmånen av att få både boende och bil gratis. Något som jag tror är väldigt unikt i dessa sammanhang. Jag delade en stor lägenhet i ett underbart område av staden tillsammans med den andra praktikanten Lindsey och vi fann varandra första dagen. Vi hade ett fantastiskt halvår tillsammans och blev väldigt nära vänner.

Mina främsta arbetsuppgifter som Business Development Coordinator var att försöka hitta ett mervärde för Handelskammarens existerande medlemmar samtidigt som jag skulle försöka göra oss unika för att på så sätt locka till sig fler medlemsföretag. Utöver det så var mina andra huvuduppgifter bokföringen, projektledning av olika slag, ansvara för ett antal kommittéer och deras arbete. Kommittéerna bestod av kammarens ledamöter. Svenska Handelskammaren är en stor paraplyorganisation och bara i USA finns det nästan 20 olika kammare, med totalt 2300 medlemsföretag gör det SACC-USA till den näst största Europeiska handelskammaren i USA.

Bild

Vi bjöd Elektras 180 anställda på hemmagjorda kanelbullar.

Atlanta är en fantastisk stad som, när man väl kommit in i trafiken och det faktum att folk kör som idioter, verkligen har något nytt att erbjuda hela tiden! Coca Cola museum, världens största akvarium, OS museum ja det finns verkligen något för alla. Varken jag eller Lindsey fick så mycket fritid som vi hade trott att vi skulle få, det var väldigt mycket hårt arbete, långa arbetsdagar och en hel del jobb på helgen.

Bild

Coca-Cola museum

Den fritid som vi hade spenderade vi vid poolen, i något av Atlantas alla köpcentrum eller på någon mysig restaurang. Vi hann dock med en tur till Florida för att fira ”4th of July” och sen avslutade jag min USA vistelse med en tre veckor lång semester på västkusten tillsammans med min sambo.

Bild

Man kan fira Midsommar utanför Sverige också

Atlanta är en stor stad med ett otroligt stort utbud av allt du kan tänka dig. Maten och religionen står i fokus, även om Atlanta som stad är ganska fritt så märkte man tydligt av att religionen spelade en stor roll i människors liv. Alla (väldigt många) gick i kyrkan på söndagar och uttryck som ”God bless you” var ständigt förekommande. Atlanta, Georgia ligger i den amerikanske södern, jag vet inte om ni har hört talas om uttrycket ”Southern Hospitality”, men det är ett uttryck för den otroliga vänligheten och öppenheten som människor visar varandra (bortsett från trafiken, där är det som om allt hyfs försvinner så fort det har startat sina ”oversized” pickup trucks). Människor är så otroligt artiga, trevliga och måna om att hjälpa varandra. När de hörde att man kom från Sverige blev det bara ännu trevligare och måna om att visa upp en bra sida av staden.

Bild

Min drog i USA- FROZEN YOGHURT! Kan vara det jag kommer att sakna allra mest.

Även om jag tycker att Atlanta är en fantastisk stad så är det också en väldigt segregerad sådan, det är lätt att stirra sig blind på de fina skyskraporna i Buckhead eller Midtown, eller drömma sig bort bland alla lyxbutikerna i Phipps Plaza. Men Atlanta kämpar med ett väldigt stort fattigdomsproblem och man hade hela tiden ett visst säkerhetstänk i bakhuvudet.

Med det sagt skulle jag verkligen rekommendera alla att både åka till Atlanta men också att våga söka praktikplats, det här är något som jag verkligen tror och hoppas kommer att ha en avgörande roll när jag i framtiden söker jobb.  

Om du undrar något mer, eller har frågor kan du kontakta Sara på sarawilliams88@hotmail.com