Praktik, Esam, Tilda Molin

Hej, jag heter Tilda och har precis börjat min sjätte termin på Polkandprogrammet med inriktning Statsvetenskap. Under hösten 2016 gjorde jag praktik hos Esam AB i Umeå. Det är ett konsultföretag inom området hållbarhet och har kontor även i Stockholm och Malmö, men det största finns i Umeå där elva konsulter jobbar. Jag vet inte om alla har en klar bild av vad det innebär att vara ”hållbarhetskonsult” men för mig var det ganska oklart vad det ens innebar att vara konsult innan jag började. Det som främst intresserade mig var deras beskrivning om arbete med hållbarhet på bred front. Nu ska jag försöka förklara vad jag fått göra!

Det började intensivt med en tre dagar lång utbildning i internrevision. Vad är det då? Det är lätt att tro att det alltid handlar om ekonomi när det gäller revisioner men Esam sysslar inte med ekonomisk revision utan med verksamhetsrevision. I korta drag innebär det att de hjälper företag eller kommuner med sitt kvalitets- och miljöarbete för att nå upp till vissa standardkrav så de kan bli miljöcertifierade enligt det internationella organet ISO. Anledningen till att företag och organisationer anlitar revisorer varierar, en del gör det främst för att det är ett krav att vara miljöcertifierad vid upphandling, andra för att de har ett genuint intresse för miljöfrågor eller att de upplever en stor hjälp från revisioner och ledningssystem. Som revisor får man besöka flera olika verksamheter och möta många olika människor, ibland blir uppgiften att försöka inspirera företaget och ibland blir en själv väldigt inspirerad av deras arbete.

De första dagarna under utbildningen kände jag mig rätt förvirrad av nya ord som: standardkrav, stödprocesser och livscykelanalyser… men efter att ha gått utbildningen och sedan fått följa med på flera riktiga revisioner kändes det som jag hade mer koll på läget. Jag fick själv vara delaktig i hela processen från att läsa in mig på företaget till att hjälpa till att leda revisionen och slutligen skriva revisionsprotokoll.

tilda1

Visst går det nästan att se vem som var mest förvirrad första dagen på internrevisionsutbildningen?

Konsulterna på Esam spenderar inte största delen av tiden på kontoret utan är väldigt ofta ute på olika uppdrag. Som sagt jobbar det elva konsulter i Umeå och jag har fått möjlighet att följa med nästan alla på olika uppdrag. Ibland har jag fått uppgifter som att författa intervjufrågor till projekt eller att spåna på uppgifter till workshops och jag har också blivit en hejare på att skriva mötesprotokoll, sammanfatta diskussioner och sammanställa Excel ark.

Att mingla och gå på olika nätverksträffar också blivit en del av uppgiften. Jag är väl egentligen ingen typisk mingelperson som älskar att snacka affärer och äta snittar med hundra pers samtidigt, men jag har insett att det finns olika typer av minglare. Det kan faktiskt vara intressant att träffa olika människor som är engagerade i samma fråga, till exempel miljömässig hållbarhet, CSR eller jämställt arbetsliv. Det måste inte heller vara en tävling i vem som hinner prata med flest. Framförallt har det gett mig en bra bild av vilka som verkar för olika frågor både internationellt och lokalt i Umeå.

En annan del av Esams verksamhet är att hålla utbildningar, något som jag ofta fått vara med på antingen för att hjälpa till att koordinera eller för att själv lära mig om ämnet. Utbildningarna har handlat om allt från Cirkulär ekonomi till Asbesthantering. Förutom nya kunskaper inom flera områden har jag också lärt mig att det gäller att prioritera när det handlar om fika på utbildningar. Att äta alla sorters fika som bjuds kan göra att du behöver öka din träningsmängd, tipset är att tidigt göra en översikt av fikat och sedan rikta in sig på det bästa. Dessutom har min kaffekonsumtion ökat avsevärt, en period införde jag ”varannan vatten” under kontorstid.

Nog om i-landsproblem. Jag har fått åka på flera seminarier och konferenser som behandlat hållbarhet på olika nivåer. När jag har åkt iväg har jag ofta fått skriva en rapport tillbaka till dem som inte var där. Några exempel på personer som föreläst är: Camilla Wagner en av de första kvinnorna på tidningen Veckans Affärer, Tove Dahlgren Statsvetare anställd på stiftelsen Albright, Mattias Goldman VD på tankesmedjan Fores och Günter Mårdner VD för företagarna samt många fler.

tilda2

Stolt poserande framför Esam-bilen som jag blev betrodd att köra

När jag inte varit internrevisor, minglat, skrivit protokoll eller fikat på utbildningar har jag haft ett eget uppdrag som jag jobbat med parallellt under nästan hela praktiktiden. Uppdraget har inneburit att jobba med Esams omvärldsbevakning. Jag fick börja med att läsa in mig på ämnet, hur omvärldsbevakning kan struktureras, hur andra verksamheter gör och vilka stöd som finns. Därefter höll jag intervjuer med nästan alla på företaget för att se hur de arbetade. Syftet var att kartlägga deras arbetssätt och sedan komma med förslag på hur en ny process för omvärldsbevakning kunde se ut. Jag fick presentera mitt förslag för de anställda genom en skriftlig rapport och en muntlig presentation i slutet av praktiken.

Ända från början har jag (och övriga praktikanter) blivit medbjudna på interna utbildningsdagar, afterwork och liknande vilket gjort att jag verkligen känt mig som en i gänget. Det var faktiskt ganska sorgligt att lämna kontoret sista dagen.

tilda3

Såhär firade man varje dag när jag kom till kontoret…

tilda4

… nä nu skojade jag. Men extra bonus är att Esam delar kontor med flera trevliga grannar. Här är en bild från när ett av företagen hade femårsjubileum och bjöd på bubbel på kontoret, mycket trevligt!

Att praktisera på Esam var långt ifrån något jag tidigare provat på och det har verkligen varit intressant att få en inblick i deras verksamhet. Praktikterminen kan jag rekommendera alla, oavsett var du hamnar så kommer det vara väldigt annorlunda från att sitta och plugga på UB. Om du läst ända hit kanske du också vill veta hur jag fick platsen? J Esam brukar inte utlysa några platser men tar gärna emot praktikanter i mån av tid, ofta två eller tre per termin. Jag tog kontakt med Esam via ett nummer jag hittade på hemsidan och fick sedan komma på intervju med VD:n Mikael Brändström (som sedan blev min handledare). Mikaels uppgifter finns på Esam.se.

Om du har andra frågor får du gärna kontakta mig på: tildakatarina@gmail.com

Ha det fint!

/Tilda

Praktik, North Sweden European Office, Kalle Eriksson och Kejvan Bexenius

Kalle och Kejvan utanför EU-kommissionen

Kalle och Kejvan utanför EU-kommissionen

I skrivande stund är vi inne på vår artonde vecka av praktiken nere i Bryssel. När vi nu slagit oss ned i kontorets fikarum för att försöka sammanfatta vårens intryck är det svårt att greppa hur fort dessa veckor har gått. För att ge er en idé om EXAKT hur snabbt terminen fortlöpt kan vi säga typ så här: Tänk er terminen med nationalekonomi A, fast precis tvärt om. Nåväl. Vi tar det väl, som sig bör, från början. Från alldeles för mycket vedervärdigt* Lindell-kaffe till alldeles för mycket gott bryggkaffe. Från nollgradigt och regn i Umeå till plusgrader och… ja… regn, i Bryssel. Från teori till praktik.

Vi studerar båda pol.kand. med statsvetenskap som inriktning. Kalle på sin sista termin och Kejvan på sin näst sista dito. Vi har båda haft ett intresse för EU-frågor och politisk teori, och dessutom suttit tillsammans i Nordpols styrelse och därigenom blivit bekanta med varandra. Det var därför en överraskning av det gladare slaget när vi fick reda på att vi skulle bli kollegor i Bryssel.

Väl på plats här nere har det varit full fart sen första dagen. Efter en förmiddag av introduktion satte vi så smått igång med omvärldsbevakningen, och under tredje dagen stod vi i Europaparlamentet och drack mousserande och minglade med skotska Europaparlamentariker. Det var med andra ord mycket att ta in på en gång och vi kommer nog båda att bearbeta terminens upplevelser långt efter att våra fötter touchar svensk asfalt igen runt midsommar. Vad som slog oss redan från början var hur öppna, ödmjuka och prestigelösa majoriteten av människorna som arbetar inom Bryssels EU-karusell faktiskt är. ”Om du letar efter en vän i Washington – skaffa dig en hund” ska Harry S. Truman enligt envisa rykten ha sagt vid nått tillfälle. Nu tycks dessa rykten visserligen vara falska, men än mer falsk var vår bild av att det skulle gälla även i Bryssel. Även om vi inte uttalade det till varandra innan avresa bar vi nog båda på en oro över att staden skulle bjuda på många vassa armbågar och ”sparka nedåt”-attityder, men detta visade sig tack och lov vara en till stora delar obefogad rädsla.

Påverkan i EU rör sig åt alla håll och inte bara upp -> ner som många tror.

Påverkan i EU rör sig åt alla håll och inte bara upp -> ner som många tror.

NÅVÄL. Dags att sluta citera döda amerikanska presidenter och istället berätta vad vi egentligen har haft för oss sedan vi sist sågs. Vi ska försöka. North Sweden är alltså Norr- och Västerbottens regionkontor i Bryssel, och kontorets huvuduppdrag består av att arbeta för länens regionala utveckling. Detta sker främst genom ett aktivt påverkansarbete i Bryssel, för att säkerställa att Norra Sveriges perspektiv tas i beaktning i utformandet av unionens politik och fonder. En annan viktig del av kontorets uppgift är att arbeta med dubbelriktad informationsspridning för att öka kunskapen om EU på hemmaplan och vice versa. ”

Under vårterminen har majoriteten av våra arbetsuppgifter varit relaterade till denna informationsspridning. Genom omvärldsbevakning och nyhetsrapportering till ”hemlänen” har vi varit mycket delaktiga i kontorets externa kommunikation. Detta har dels skett genom att rapportera om lagstiftning och pågående politiska processer inom EU, men även genom att vi bevakat och skrivit referat från flertalet av de konferenser och seminarier som hålls dagligen i det Årent-runt-Almedalen som är Bryssel.

Detta arbete har varit otroligt intressant och lärorikt, då vi genom omvärldsbevakningen dels har fått inblick i – och kunskap om – ett stort antal av de politiska områden som är av relevans för Norra Sverige, men även eftersom att vi ”tvingats” öva upp våra färdigheter i att på ett koncist och pedagogiskt (nåja) sätt förmedla information som kan te sig som ganska komplex. Eftersom att det ständigt händer nya saker på EU-arenan har vårt arbete dessutom varit ständigt omväxlande och aldrig blivit tråkigt eller slentrianmässigt.

Utöver arbetet med omvärldsbevakning har vi varit med och koordinerat ett flertal event, allt från mindre besöksgrupper som varit här på studiebesök till den stora konferens med ca 200 deltagare som anordnades gemensamt av de ca 12 svenska regionkontoren (inklusive SKL) i Bryssel. Denna del av praktiken har varit mycket kul då det inneburit att vi fått träffa många väldigt intressanta människor med vitt skilda bakgrunder och yrkesroller – något som i termer av ”framtida karriär” dessutom inte skadar.

Minireg besöker Greenpeace Internationals lobbykontor i Bryssel

Minireg besöker Greenpeace Internationals lobbykontor i Bryssel

Det sociala livet i Bryssel bjuder på många spännande stunder. Inte minst tack vare att det finns enormt många svenska och europeiska aktörer som är representerade här nere med kontor och tillhörande praktikanter. Alla vi som praktiserar på ett svenskt regionskontor är med i ett praktikantnätverk som har till syfte att samordna arbete mellan kontor, tipsa om seminarium/events, dela information/erfarenheter samt det kanske viktigaste: Skapa ett socialt nätverk för att utnyttja tiden i Bryssel. Under våren har vi hunnit besöka EU-kommissionen, NATO, Greenpeace International samt en del andra intressanta ställen. Utöver detta så finns det alltid events och mingel att delta i. Ibland föreläses det om Europeisk ungdom på Hessens regionala kontor eller så har Toscana seminarium om Italienska ”Smart Cities”.

Vi har fått rätt så fria händer från kontoret att delta och använda sig av tiden vi har här genom att gå på det som verkar relevant samt intressant. Det har varit ett stort plus, vi har själva kunnat bestämma hur mycket vi vill utnyttja tiden i Bryssel!

Vår tid i Bryssel har varit över förväntan. Det som har varit intressant är att få en annan sorts inblick i hur det funkar i praktiken kring beslutsfattande, påverkansarbete samt det sociala här borta. Nu hade vi ett värdefullt försprång i.om diverse kurser rörande EU och annan teoretisk bas men det praktiska skiljer sig verkligen åt.

Praktiken har varit en nyttig erfarenhet och som vi båda känner har gett oss något inför framtiden, både arbetslivsmässig och akademiskt. Det är en möjlighet som vi varmt rekommenderar att ta vara på.

Möte med den svenska EU-kommissionären Cecilia Malmström

Möte med den svenska EU-kommissionären Cecilia Malmström

Oavsett var en praktiserar och hur arbetsuppgifterna ser ut så är det alltid nyttigt att se praktisk verksamhet. Tack vare att vi statsvetare har en termins valfrihet via Politices kandidatprogrammet så kunde vi få ta del av den här upplevelsen. Att få prova på att arbeta som oberoende tjänsteperson i en politiskt styrd organisation är en enormt viktig erfarenhet om en studerar det vi gör, och därför vill vi med emfas uppmuntra alla som har chansen att göra en praktiktermin att verkligen göra det.

Nu är alltså resan snart slut precis lagom till midsommar och norrländsk badvärme. Längtan efter palt, kebabpizza och vänner där hemma gör sig påmind men det är med en bitterljuv sorg vi lämnar Bryssel.

*Här väljer Kejvan att reservera sig mot formuleringen, då han tvärt emot Kalle tycker att Lindell-kaffet är ”helt okej faktiskt”.

Praktik Utbyte, Piteå och Brasilen, Anna Lundgren

Anna Lundgren heter jag Politices kandidatstudent med inriktning Statsvetenskap. Det här blir ett lite längre blogginlägg än vanligt. Jag ska berätta om min praktik och om mina tre månader i Brasilien.
Målet med min praktik var att få en uppfattning om vad jag som blivande Pol.kandare egentligen kommer arbeta med när jag blir klar samt att knyta kontakter inför framtida arbetsmöjligheter. Jag hade inte den blekaste aning om vad jag skulle söka för praktik. Den kanske vanligaste frågan vi får ”vad blir vi egentligen när vi står där med vår examen?”. Vad ska jag söka för praktikplatser? Ska jag söka hos privata aktörer eller offentlig förvaltning? Kanske ska jag söka utomlands? Sikta mot stjärnorna i EU, FN, olika ambassader? Allt var en stor röra. Jag kontaktade en hel del ställen och visste inte riktigt vad jag höll på med men till sist blev jag erbjuden praktikplats på Piteå Kommuns kommunledningskontor, Region Västerbottens internationella avdelning och Ernst & Young. På grund av en rad olika anledningar och tajming i livet hamnade jag i min hemstad Piteå på kommunledningskontorets strategiska enhet som tjänsteman. Där jobbade jag tillsammans med kommunchefens främsta kommunstrateger, samhällsstrateger, internationella samordnare, kommunsekreterare, administrativa handläggare, projektledare och många andra.1

På Piteå Kommun fick jag, till min förtjusning, arbeta med många olika saker. Exempelvis:

  • Utredning av Kultur och fritidsnämndens aktivitetsbidrag ur ett jämställdhetsperspektiv. Jämförde hur jämställt bidraget är mellan pojkar och flickor i Piteå samt jämförde resultaten med hela Sveriges totala resultat. Jag presenterade även förslag på åtgärder för en mer jämställd kultur och fritid i Piteå samt presenterade utredningen för Kultur och fritidsnämnden.
  • Deltagande i Piteå Kommuns omvärldsanalys som bla ligger till grund för kommunstyrelsen och kommunfullmäktiges beslut av budgeten för framtiden. Där skrev jag och analyserade resultat kring hur EU påverkar Sverige, Sveriges lokala och regionala delar med fokus på Piteå kommun med närliggande kommuner. I och med detta fick jag ansvaret att organisera en omvärldsanalyskonferens med Piteå, Skellefteå, Arvidsjaur och Arjeplogs kommun närvarande. Där presenterade jag min del av omvärldsanalysen.
  • Arbete med unga och studenter i Piteå genom ”UngiPiteå” och ”StudentiPiteå” projekten. Varit ute i skolor med enkäter, intervjuat och pratat med unga och studenter. Gjorde även en utredning kring hur studentstäder jobbar med sin studentkommunikation och hur man på bästa sätt uppnår en bra studentstad.
  • Sammanfattning av SKLs (Sveriges Kommuner och Landstings) Servicemätning av kommunernas myndighetsutövning ”Insikt” på ca 350 sidor till en rapport som delades ut till berörda parter och som jag och min handledare även presenterade för kommunfullmäktige. Det var en utredning gällande hur bra företagsklimat kommuner i Sverige har, olika jämförelser mellan kommunerna samt förslag på hur man som enskild kommun kan förbättra sig.

En mycket bra praktik med många vunna erfarenheter. Från Piteå Kommun och praktik till något helt annat..

Sida vid sida syns skyskrapor och träskjul, uteliggare och rika, orörd djungel och stora städer. Ett kontrasternas land, Brasilien.

2 3

En fullständig överblick är omöjligt i ett land som ännu inte helt överblickar sig själv.. ändå måste man göra ett försök. Jag har rest via Svenska Kyrkans utbytesprogram ”Ung i den världsvida kyrkan”. Det är inte ett volontärprogram, som många tror, utan det är ett stipendium och ett kulturutbyte där deltagarna reser ut som ambassadörer för Svenska kyrkans internationella arbete. Meningen med utbytet är att utbyta erfarenheter med personer vi träffar, fundera över livet, tron och kyrkans roll i världen. Den här resan var en Resa på många sätt. Det var en resa i bokstavlig mening, jag reste från Sverige till en annan kontinent, ett annat land. Jag träffade många människor och jag fick ta del av deras resor såväl som dom fick ta del av min. Jag spelade fotboll i djungeln med ungdomar som inte haft en lätt start i livet (Where I, by the way, gjorde flest mål vilket var oerhört roligt tyckte dom..för hur kan en tjej göra flest mål under hela dagen?). Jag spelade tills jag hade blodblåsor under fötterna. Jag kramade och kindpussade fler främlingar än vad jag kan räkna till, jag hängde med människor från gatan och lyssnade till deras historier och gav dom min uppmärksamhet. 4Allt detta har fått mig att fundera mycket på livet och världen. Livets resa, världens resa, kyrkans resa. Kyrkan utför otroligt mycket socialt arbete världen over. I länder där regeringens sociala arbete inte räcker till hänger hela samhällen på att andra aktörer engagerar sig, där är kyrkan en enorm aktör som folk inte överlever utan. Detta märks inte på samma sätt i Sverige som i andra länder, men det gäller även Sverige. Under resan har jag dansat capoeira och samba, spelat musik och sjungit sånger, varit engelskalärare, varit på festival, pratat med politiker, upplevt ett brasilianskt val, klappat gatuvalpar, umgåtts med tonåringar som fått utstå mer än en människa någonsin ska behöva utstå under en hel livstid och jag har besökt sjukhus och vårdcentraler. Jag har befunnit mig i salar på barnhem med en massa små vita spjälsängar med barn som sakta börjar vakna upp med rufsigt hår och trötta ögon.

5

Sist, men kanske störst.. jag har sett Brasiliansk fotboll i en enorm Brasiliansk VM-arena, fantastiskt! Vad som är mindre fantastiskt är bygget runt arenan(orna). Den debatten känner säkert folk igen sen VM i fotboll som hölls här i Brasilien i somras. Stora favelasområden rivs, hundratusentals människor blir hemlösa och en ny stor arena byggs upp. Arenan byggs upp av personer som riskerar sina liv och som inte har bra arbetsvillkor alls. Husen som får stå kvar som nu befinner sig närmast arenan försöker rika personer ”lura” av ägarna för en billig peng (när nu tomterna plötsligt är värda en hel del). Familjerna som bor i husen tjänar mycket pengar varje match arenan håller genom att sälja grillmat, öl eller fotbollssouvenirer. Men synen av den supermoderna fotbollsarenan på ena sidan av gatan och de fallfärdiga favelorna på den andra säger en hel del om dagens Brasilien.7 6

Jag känner mig otroligt tacksam. Tacksam for resan. För mitt liv. För det jag har. För folk jag träffat. Jag känner glädje. Jag känner kärlek. Men ibland känner jag även en sorts hopplöshet. När jag ser eller träffar personer som verkligen inte har det lätt och att jag inte kan göra särskilt mycket åt det. När barnhemmet tycker det är bra att en 16åring har en pojkvän som är över 30år för att då får hon känna kärlek, som hon kanske aldrig fått tidigare, och för att då har hon en bra chans till att få skaffa en egen familj med honom som kommer leda till ett bra liv för henne. Eller när jag för en diskussion med någon som inte tycker homosexualitet är riktigt okej och jag inser att det nog inte bara är den personen utan förmodligen majoriteten av befolkningen. När tre barn dött pga ett elstängsel runt ett hus, som i princip alla hus har i Brasilien. Saker är otroligt komplexa och stora, det behövs mycket för en förändring. Jag kan inte förändra något så stort själv, jag kan bara göra det jag kan så bra som möjligt. Diskutera, lyssna och framföra mina egna åsikter. Vara ett ljus och sprida värme, kärlek, glädje, hopp och drömmar. Man måste förstå kulturskillnaden, dom olika historierna, normerna och värderingarna som skiljer Brasilien och Sverige åt. Men trots förståelsen är det ibland svårt att förstå hur olika vi ser på saker och ting. Jag blir glad av att se verksamheternas arbete samtidigt är det jobbigt att se verkligheten där sådana verksamheter behövs och även inte alltid räcker till. Men det jag väljer att fokusera på är kärleken och engagemanget som finns i miljontals människor ute i världen. Hoppet i människor om att vi tillsammans kan göra saker och ting bättre. Engagemang och utbildning. Ett kontrasternas land Brasilien och mitt andra hem.8

Har du några frågor om min praktikplats, om min resa eller helt enkelt bara vill snacka lite, kontakta mig på lundgrenanna@live.com

Kram på er!

Praktik, Svenska Freds, Stockholm, Carolina Köhler de Castro

Jag började med att försöka göra vapenexporten till Sveriges hetaste valfråga och avslutade med ett fredsläger i Tjeckien. Som ni förstår både började och slutade min praktik extremt roligt och tiden däremellan var inte så illa den heller. Jag, Carolina Köhler de Castro går femte terminen på polkand programmet och har den senaste terminen haft praktik på Svenska Freds- och Skiljedomsföreningens kontor i Stockholm på avdelningen för nedrustning och icke-spridning.

Svenska Freds och Skiljedomsföreningen är Sveriges största och världens äldsta fredsförening, startad 1883. Det är en förening för människor som är övertygade om att konflikter kan lösas utan våld och att krig kan förebyggas genom samarbete, ekonomiska medel och diplomati. De arbetar för hållbar fred genom att sprida kunskap, bilda opinion och påverka politiker.

Så vad har jag haft för mig? Min handledare Linda Åkerström är ansvarig för nedrustningsfrågor på Svenska Freds, jag har därför jobbat mycket med detta. Jag började med att läsa fakta om området och sätta mig in i vad Svenska Freds har för åsikter. Mycket av mitt arbete därefter har gått ut på att ta fram relevant information, sammanställa information och uppdatera information på hemsidan om nedrustningsfrågor. Surfar ni in på Svenska Freds hemsida hittar ni en massa användbar information som ni kan använda er av till exempel om ni skriver en uppsats eller behöver slipa på era argument mot vapenexport.

Jag hoppade som sagt in rakt i valspurten och i september hade vi kampanjen vapenvalet. Vi frågade riksdagsledamöter och kandidater vad de tyckte om svensk vapenexport och samanställde vad de och deras partier har för åsikter i frågan. Jag kastades in i kampanjen och var ute med vår lilla valstuga på en cykelkärra och informerade om kampanjen och skickade mejl till diverse riksdagsledamöter för att försöka få dem att svara på vår enkät. Syftet med kampanjen var att få upp frågan på agendan, och det tycker jag att vi lyckades med. Valupptakter i Sverige handlar oftast om inrikespolitik, om jobben, skolan etc, men i år nämndes ändå frågan om vapenexport i bland annat debatten mellan Stefan Löfven och Fredrik Reinfeldt i SVT.

Jag och Tove Kôersner(ansvarig för kampanjen) är ute med vår vapenvalet-stuga och informerar

Jag och Tove Kôersner(ansvarig för kampanjen) är ute med vår vapenvalet-stuga och informerar

Jag har också åkt runt och lyssnat på en hel del föreläsningar. Jag har bland annat lyssnat på utrikesminister Margot Wallström, FNs vice generalsekreterare Jan Eliasson, atombombsöverlevaren Setsuko Thurlow och många många fler. Jag har lärt mig helt otroligt mycket denna termin. Innan hade jag till exempel ingen aning om hur svårt det var att ta reda på exakt vilka vapen Sverige exporterade till Saudiarabien 2013. Visste ni förresten att Saudiarabien är ett av de länder som Sverige exporterar mest krigsmateriel till?

Min näst sista vecka bad min handledare mig att åka i hennes ställe till ett fredsläger i Tjeckien för att hålla en föreläsning om vapenexport. Detta läger var ett samarbete mellan fredsorganisationer i Sverige, Tjeckien och Slovakien. Det absolut bästa med lägret var att möta fredsaktivister från andra länder och höra deras syn på fredsaktivism. Mycket av vad de gjorde i respektive land var väldigt likt det som vi gör i Sverige och annat var helt annorlunda. En stor skillnad på våra länder är opinionen vad gäller just vapenexport. I Sverige tycker de allra flesta att det inte är bra att Sverige säljer vapen till diktaturer och länder som grovt kränker mänskliga rättigheter. Tjeckerna tyckte att detta var väldigt annorlunda mot hur det såg ut hos dem. Där majoriteten snarare tyckte att sådan vapenexport var väldigt bra eftersom det gynnade Tjeckiens ekonomi. Sådana argument hör man även i Sverige, men inte från majoriteten.

Jag håller mitt föredrag om vapenexport på fredslägret

Jag håller mitt föredrag om vapenexport på fredslägret

Att jobba på ett lite mindre kontor (ca 11 anställda) har varit mycket värdefullt då jag kunnat delta i många olika aktiviteter och fått överblick över organisationens verksamhet. Jag har också fått en större inblick i olika saker som en kan jobba med efter examen. Jag rekommenderar er verkligen att satsa på en praktikplats på en organisation som jobbar med någonting som ni brinner för. För mig var det viktigt och jag är väldigt glad över att jag har fått bidra med mitt arbete till världens äldsta fredsförening.

Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen brukar söka minst en praktikant varje termin, håll utkik på deras hemsida och facebook. Jag tänker avsluta med att rekommendera er alla att bli medlemmar i Svenska Freds, för det är föreningar som denna som jobbar ”hands on” med fredsfrågor som gör skillnad.

Har ni några fler frågor eller funderingar är ni välkomna att höra av er till mig på carolinakohlerdecastro@gmail.com!

Praktik, Region Västerbotten, Michele Cicchetti

Ålidhem, universitetet, NUS. Vasaplan. Rak fram till Norrlandsoperan, cirka hundra meter till vänster och till slut är man framme, utanför den tegelröda fasaden på Västra Norrlandsgatan 13. Den vardagliga resan till min praktikplats under denna höst låter nog varken lika spännande eller exotisk som de som beskrivits av de tidigare skribenterna, men väl inne på kontoret har det varit intressanta och relevanta arbetsuppgifter från dag ett!

Jag heter Michele Cicchetti och läser femte terminen på Politices Kandidatprogrammet med inriktning statsvetenskap. Under denna höst har jag varit praktikant på Region Västerbotten här i Umeå, och jag är väldigt glad och nöjd med min praktik och den erfarenhet jag fått under dessa månader. Min förhoppning var från början att kunna hitta en praktikplats här i Umeå. Jag är själv italienare och hamnade häruppe via ett utbytesprogram för något år sedan, så jag kände mig mer taggad på att bo kvar och rota mig mer i denna stad än på att åka någon annanstans igen. Dessutom är jag särskilt intresserad om flernivåstyre och dess praktiska tillämpningar – och utmaningar – och Region Västerbotten som regional aktör är starkt inblandad i samspelet mellan olika aktörer både nationellt och på EU-nivå. När jag i våras började fundera på var jag skulle söka lät därför just denna arbetsplats lockande, och när jag fick praktikerbjudandet kändes det direkt som att jag hade fått en mycket bra chans.

Den initiala entusiasmen har inte svalnat utan snarare bekräftats av de månader som jag tillbringat där. Region Västerbotten är ett kommunalt samverkansorgan som bildades 2008 av länets 15 kommuner samt landstinget, och ansvarar för det regionala utvecklingsarbetet i Västerbottens län. Förutom att vara aktiv inom många olika områden (näringsliv, IT, miljö, transport, hälsa, utbildning, kultur och turism) och att vara huvudman för VästerbottensTurism och MediaCenter, har Region Västerbotten i uppdrag att företräda länet nationellt och internationellt. Mina uppgifter har till största del legat inom det sistnämnda området.

CPMRs generalförsamling träffades i Umeå den 24-26 september. Här spelar orkestern Europahymnen.

CPMRs generalförsamling träffades i Umeå den 24-26 september. Här spelar orkestern Europahymnen.

Formellt har jag tillhört enheten Näringsliv och samhällsbyggnad. En av de mest positiva aspekterna med praktiken har varit att jag fått möjligheten att vara med i lite olika typer av sammanhang, från interna möten (eller möten via telefon- och videokonferens) till konferenser, med olika samarbetspartners både på lokal, nationell och internationell nivå. I september fick jag hjälpa till med förberedelsen och organisationen av CPMR-konferensen. CPMR, som står för ”Conference of Peripheral Maritime Regions”, är en av Europas viktigaste interregionala samarbetsorganisationer med nästan 150 medlemsregioner, och träffades i år på Folkets Hus här i Umeå för att välja ny ordförande och politisk byrå. Att få vara med, träffa delegaterna och följa diskussionerna var mycket intressant!

Arkitekten Thomas Greindl guidar deltagarna under studiebesöket på Vegaskolans nybyggnation i Vännäs

Arkitekten Thomas Greindl guidar deltagarna under studiebesöket på Vegaskolans nybyggnation i Vännäs

Ett exempel på ett mer lokalt sammanhang var MidtSkandias höstmöte i Vännäs. MidtSkandia är ett gränsorgan mellan det norska fylket Nordland och Västerbotten som jobbar för att utveckla gränsregionalt samarbete och främja gemensamma utvecklingsprojekt. Jag var med på detta möte, som för övrigt slutade med ett tankeväckande studiebesök på Vegaskolans nybyggnation. Byggnationen är ”passivhuscertifierad” och tack vare användningen av giftfria, ekologiska samt återvinnbara material kommer det färdiga huset ha ett energibehov som är 80 % lägre än vad som är tillåtet enligt Boverkets byggregler!

Dinner reception “A visit to the history of Polish Jews” i det nya judiska museet i Warszawa

Dinner reception “A visit to the history of Polish Jews” i det nya judiska museet i Warszawa

Som sista exempel kan jag inte välja något annat än Warszawaresan som ägde rum i slutet av november. Vi åkte dit för att delta i evenemanget “Funding cooperation: Interreg Baltic Sea Region Programme Conference 2014”, vilket samlade fler än 500 deltagare från hela Östersjöområdet. Detta var Östersjöprogrammets uppstartskonferens, det vill säga det första tillfället för programmets medarbetare att presentera dess innehåll i detalj. Östersjöprogrammet är ett av de centrala transnationella programmen inom EU, samt ett av de viktigaste finansieringsinstrumenten för projekt inom ramen för Östersjöstrategin. Intresset var därmed väldigt stort!

En bild till från konferensen i Warszawa. Diskussionerna mellan deltagarna pågår även under lunchrasten.

En bild till från konferensen i Warszawa. Diskussionerna mellan deltagarna pågår även under lunchrasten.

Parallellt med alla möten och konferenser har jag fått ett självständigt uppdrag att jobba med under hela praktikperioden. Det har handlat om att producera två studier inom ramen för Region Västerbottens uppdrag som ledare för ett av insatsområdena inom Östersjöstrategin. Denna strategi (på engelska ”European Union Strategy for the Baltic Sea Region” – EUSBSR) är det första exemplet av ”makroregional strategi” som startats av EU. Region Västerbotten har i uppdrag som ledare (Horizontal Action Leader) för insatsområdet ”HA Involve” att främja flernivåstyre (multi-level governance) inom Östersjöregionen. Denna höst har varit särskilt rörig på Europaplan, eftersom alla program inom ramen för EU:s strukturfonder befann sig i slutet av planeringsarbetet inför den nya programperioden 2014-2020. Jag fick därmed i uppdrag att skriva om två olika ämnen: multi-level governance i de gränsregionala samarbetsprogrammen och Östersjöorganisationernas arbete med Östersjöstrategin. Den första studien är i skrivande stund klar och redan reviderad av min handledare, den andra är på gång!

Den 10:e december var det dags för nya Botnia-Atlantica programmets uppstartskonferens i Umeå. I bilden uppmanar moderatorn att sträcka benen efter en två timmarspass!

Den 10:e december var det dags för nya Botnia-Atlantica programmets uppstartskonferens i Umeå. I bilden uppmanar moderatorn att sträcka benen efter en två timmarspass!

Sammanfattningsvis vill jag än en gång upprepa att det har varit en väldigt givande erfarenhet, där jag har fått möjligheten att få en bild av hur arbetslivet ser ut inom en offentlig verksamhet. Jag har även fått tillämpa mina teoretiska kunskaper i praktiken och känner att jag har lärt mig enormt mycket under denna tid. Därför är mitt tips till er som funderar på att söka praktik i framtiden: gör det! Det är en otroligt bra chans som ger väldigt bra erfarenheter inför arbetslivet.

Om ni har frågor är det bara att höra av er till mig på michele.cicchetti88@gmail.com.

Tack för mig, och gott nytt år!

// Michele Cicchetti

Praktik,Law Offices of Hannah E. Sims.,USA, Faw Azzat

IMG_9864 (1)Jag heter Faw Azzat och läser femte terminen på Politices Kandidatprogrammet med inriktning på Statsvetenskap vid Umeå Universitet. Jag har fått äran att skriva ett inlägg i den här bloggen om min praktik som jag gör på en advokatfirma i Oakland, en stad i San Francisco Bay Area.

Allt började med ett mail till min kusin som bor i USA. Jag hade egentligen inga större förhoppningar om något napp så ni kan ju tänka er den positiva överraskningen som väntade när det visade sig att en advokatfirma tacksamt ville ta emot en praktikant från Sverige. Många undrar säkert hur en praktikplats på en advokatfirma går hand i hand med min Statsvetenskapliga inriktning.
Det gjorde jag med till en början. Därför bad jag min handledare på praktiken maila mig kommande arbetsuppgifter för att få ett godkännande av statsvetenskapliga institutionen att praktiken föll inom ”rätt ramar” vilket den lyckligtvis gjorde. Med det skrivet vill jag uppmuntra alla som är intresserade av en praktik att söka allt som verkar intressant. Sök hellre för många praktikplatser inklusive några ”osäkra kort” än för få. Min praktikplats har exempelvis aldrig annonserat efter praktikanter tidigare.

IMG_9866Advokatfirman där jag gör min praktik är specialiserad inom familjerätt. Det innebär att fallen vi hanterar omfattar barnförmynderskap, våld i nära relationer/hemmet, underhåll osv. På kontoret jobbar totalt sex advokater, tre paralegals och en receptionist. Min handledare, Danya, jobbar som paralegal och därför faller mina arbetsuppgifter mestadels under samma professionella fack. De huvudsakliga uppgifterna jag har består av att:

  • Organisera firmans arkiv innehållande alla pågående fall m.m.
  • Sköta kommunikationen med klienter via telefon/fax/mail
  • Förbereda inför rättegång eller domstolsförhör
  • Hjälpa firman att överföra klient-information till deras rättsliga mjukvaruprogram
  • Tar firmans inkommande telefonsamtal och bokar in möten
  • Lär mig om det Kaliforniska rättsystemet och ser till att firman följer de aktuella lagarna

IMG_9874IMG_9871Mitt arbete är självständigt och min handledare Danya har gett mig fria tyglar att hantera och lösa problem på mitt sätt. Vi har totalt 90 pågående fall och jag har fått chansen att fördjupa mig extra i några av dessa vilket har varit fantastiskt lärorikt.

Dagarna är långa men ibland kan en och annan amerikansk ”National Holiday” göra veckan kortare. Hittills har jag upplevt National Boss’s Day, Columbus Day och Halloween. Holidays är något amerikanerna älskar att fira och de senaste veckorna har hela San Francisco och Bay Area varit utsmyckat med dödskallar, spöken, pumpor och orangea neonlysen.

Något annat jag uppskattar här är de små fiffiga uttrycken jag lärt mig. Fall back = vintertid och Spring forward = sommartid. Häromveckan skulle jag skruva ihop en kontorsstol och fick lära mig att ”Lefty-Loosy” och ”Righty-Tighty”. För en tankspridd själ som mig kommer dessa uttryck komma väl till pass. När jag inte lär mig smarta uttryck kan det hända att min chef lär mig hebreiska medan jag lär henne arabiska. Vissa dagar pratas det spanska på kontoret och andra dagar diskuteras europeisk politik.

Mångkulturen är fantastisk och det märks tydligt att USA är uppbyggt av migration.

 

San Francisco är för övrigt en magisk stad. Det råder en härlig atmosfär och staden ligger obeskrivligt vackert beläget mellan Bay Bridge och Golden Gate. Staden är internationell och nu när dollarn legat kring sju kronor är det faktiskt rätt billigt att utforska. Mitt favoritställe hittills är något som heter artists market, där konstnärer av alla slag ställer ut egen konst.

Nu måste jag sluta, tidig morgon imorgon! Maila: faw.azzat@gmail.com för frågor.

Tack för mig 🙂

IMG_9873

Praktik, UD:s EU-korrespondentenhet, Ylva Sköndahl

Det är måndagen den första september och första dagen på min nya praktikplats. Jag cyklar över bron från slottet, med riksdagen på min vänstra sida, och ser operan framför mig. Jag kommer fram till Utrikesdepartementet och blir insläppt av vakten. Jag och min praktikant-kollega sitter där och är lite småspattiga, smånervösa. Vi hämtas upp av en medarbetare och blir inslängda på vårt första morgonmöte.

Väl där, inklämd i ett soffhörn, börjar förvirringen. Begrepp som att ”stämma av KUSP-ixen”, ”dragning för UM inför FAC”, ”roll-over på sanktioner”, ”beklagligt uttalande av HoM”, ”slutsatser till ER”, ”stämma av med UrP” och ”överenskommelse i COAFR” bara slängs runt huller om buller i rummet. Jag förstår kanske tio procent. De hade lika gärna kunnat prata ett annat språk (jag hade kanske med lite tur förstått ungefär lika mycket av en vardaglig konversation på spanska?). Hur ska detta gå?!

mallaln

Nu har halva min praktiktid sprungit förbi och det känns skönt att kunna tänka tillbaka på det där, smått panikfyllda, första morgonmötet för att nu kunna konstatera att det går rätt bra. Mitt namn är Ylva Sköndahl och jag läser termin fem på Pol Kand-programmet med inriktning mot statsvetenskap i Umeå. Jag gör praktik på en av UD:s minsta enheter som heter Europakorrespondentenheten eller EU-KORR (för ja, som för allt annat på UD finns det såklart en förkortning). EU-KORR:s roll är att vara som en spindel i nätet mellan det som pågår i Bryssel och UD. Här på enheten samordnas de svenska positionerna inför utrikesministermötena (Foreign Affairs Council, FAC), utrikespolitiska frågor inom ramen för Europeiska rådet (ER) samt rådsarbetsgrupper såsom Coreper etc. Kort och gott samordnas Sveriges positioner i EU:s utrikes- och säkerhetspolitik här.

Enheten är som sagt en av de minsta, här sitter sex handläggare och vanligtvis två praktikanter. Det är en stor fördel att enheten är så liten eftersom det gör att man får, om inte annat så översiktlig, koll på vad som händer på alla fronter. Som praktikant på EU-KORR får man lära sig lite om väldigt mycket helt enkelt! Min praktikplats handlar främst om att samordna UD när det gäller EU:s gemensamma sanktioner vilket kanske har varit lite extra spännande just denna höst med tanke på vad som har hänt i vårt närområde i och med händelserna i Ryssland och Ukraina. Jag kunde egentligen ingenting om sanktioner innan jag började här men det har blivit som en intensivkurs kan en lugnt säga. Under min allra första vecka skulle sanktionerna mot Ryssland och Ukraina förstärkas, och det var bara att försöka hänga med i den febrila aktiviteten kring detta. Lite mer praktiskt består det i att se till att förhandlaren i Bryssel har det den behöver, och detta görs genom att beställa olika instruktioner av de ansvariga handläggarna här i Stockholm. Det är med andra ord verkligen inte en praktikplats där det handlar om att vända papper, vilket jag är väldigt glad för!

Eftersom EUKORR jobbar så tätt med den svenska representationen i Bryssel så bestämdes det att enheten skulle åka dit på planeringsdagar i september. Till min praktikantkollegas och min egen förvåning fick vi följa med! Väl där fick vi vara med på de olika planeringsmötena med representationen, följa med på våra handledares olika möten med diverse olika Bryssel-byråkrater och så klart några studiebesök på olika EU-institutioner. Det var verkligen några spännande dagar, som en liten crash course i hur EU fungerar!

bskjdbJag har alltid varit intresserad av utrikespolitik i allmänhet och konflikter i synnerhet och jag tycker att det är så himla roligt att få lära mig mer om detta den här terminen. Förutom att jag råkar tycka om vad jag faktiskt får göra så är en praktiktermin ett väldigt bra tillfälle att få uppleva en arbetsplats och få se var någonstans några av alla dessa med den (extremt luddiga) titeln Statsvetare kan hamna. Jag kan inte låta bli att tänka på att det jag tyckte allra minst om under hela Stats A var just att traggla EU:s institutioner och beslutsvägar och när jag förra terminen läste motsvarande Stats B som utbytesstudent i Mannheim, Tyskland var kursen om EU den kurs jag tyckte absolut minst om. Med tanke på detta känns det lite ironiskt att jag nu gör praktik som är så EU-inriktad. Jag antar att anledningen är att det för mig är stor skillnad mellan att läsa om hur beslut tas i EU och sen en helt annan sak att få en liten inblick i EU:s maskineri inifrån och få se lite hur det faktiskt fungerar i verkligheten.

Att göra praktik här under ett valår innebär också att en får lite inblick i vad som händer i ett departement när ledingen byts ut och det är väldigt spännande. Det främsta som jag har märkt av än så länge är kanske att mer och mer saker måste stämmas av med den politiska ledningen eftersom handläggarna ännu inte har lika tydliga och etablerade positioner att utgå ifrån. Nu, några veckor efter valet, kan en också märka hur en delvis ny politisk inriktning börjar växa fram, inte minst med erkännandet av Palestina, med mer fokus på en feministisk inrikespolitik samt på nedrustning och kanske med en kursförändring mot FN och lite bort från EU? Well, mycket återstår att se, än så länge skymtas mest små nyanser av ändringar.

En rolig fördel med att göra praktik på UD är att vi är ganska många praktikanter, runt 50 ungefär så det finns potential att styra upp roliga saker. De som vill käkar lunch tillsammans en gång i veckan och utöver det planeras det olika After Work och andra aktiviteter.

Ja, det tog några veckor men nu börjar till och med de allra flesta förkortningarna fastna. Innan jag är färdig på min praktik i januari hoppas jag att det kommer ett morgonmöte när jag förstår precis alla förkortningar! Nejdå, det kommer nog inte att hända men däremot känns det spännande att börja förstå mer och mer av all den aktivitet som pågår runt omkring mig. Jag skulle uppmuntra alla som är nyfikna på att göra praktik till att ta vara på tillfället, gör det bara! Enligt mina erfarenheter har det varit otroligt kul, givande och framför allt spännande.

Ifall ni har några frågor så är det bara att höra av sig till mig på ylva.skoendahl@gmail.com. Hoppas detta har fått någon till att bli sugen på att göra praktik!

//Ylva Sköndahl

 

Utredarpraktikant på Utveckling och Informationssektorn i Robertsfors kommun, Clarence C Andersson

Kommunen som siktar mot stjärnorna

Kommunen som siktar mot stjärnorna

Tjena tjena!
Jag heter Clarence C Andersson och gör för närvarande min praktik i Robertsfors Kommun, samma kommun som jag har vuxit upp i sedan barnsben. Sedan hösten 2012 har jag läst på programmet Politices Kandidatprogram med inriktning Statsvetenskap. ”Läser” också på 5:e terminen på programmet. Har  för tillfället fullt upp att hinna med allt det jag tar på mig under praktiken, något som nog främst beror på att jag vill testa så mycket som möjligt!

Många som ska göra sin praktik tittar mot platser som UD, Region Västerbotten, FN, ambassader med mera, något som självfallet är positivt ifall det är vad de faktiskt vill syssla med! Själv har jag ofta varit nyfiken av hur de mindre aktörerna i landet har agerat, speciellt med den stora autonomin som råder i Sverige. Robertsfors kommun har länge hållit sig uppe med hjälp av olika eldsjälar runtom i kommunen och nu var det dags för mig att få se vad de faktiskt gjorde i kommunen och på så sätt få ett annat perspektiv än det övergripande perspektivet som vi lär oss på universitetet. Kunde jag ha kommit till en skönare arbetsplats med härliga arbetskamrater och förvånansvärt fräna arbeten? Knappast!

Det tog inte lång tid i mitt funderande innan jag beslöt mig för att kontakta min hemkommun Robertsfors för att se ifall de kunde tänka sig att ta emot en praktikant till hösten 2014, trots att de aldrig verkar ha tagit emot en student av vårt slag tidigare. Responsen var positivare än vad jag hade väntat mig då det knappt rörde sig om veckor innan alla papper och avtal för min praktik var underskrivna, vilket garanterade min praktik på Robertsfors Utveckling och Informationssektor.

Påminnelsen som handledaren satte upp när jag väl kom till kommunen

Påminnelsen som handledaren satte upp när jag väl kom till kommunen

Utveckling och Informationssektorn hanterar framförallt kommunens information och utredningsarbete. Därtill har sektorn även fungerat som en ”allt-i-allo”-sektor som hanterar sådant de andra sektorerna inte har hand om eller behöver hjälp med. Sektorn hjälper även lokala eldsjälar att hitta finansiella stöd för olika projekt samt håller i egna evenemang i kommunen. Jag hade även turen att få en handledare som varit känd för mig sedan tidigare och kunde ge mig utmanande arbete, Magnus Hansson. Han har tidigare varit en lärare på min gamla skola men arbetar idag som koncernstrateg på kommunen.

Magnus Hansson, Da Handleader

Magnus Hansson, Da Handleader

Under sommaren fram till hösten kunde jag inte göra mycket annat än att gå omkring och fundera vilka typer av arbetsuppgifter jag skulle få när praktiken började. En sak jag förstod när jag väl kom dit var att jag gravt hade underskattat vilka kvalificerade uppgifter jag skulle få.

Inledningsvis fick jag tre huvuduppdrag:
1. Utreda vare sig kommunen borde bygga nya lägenhetskomplex eller inte (!)
2. Utreda en Motion gällande landsbygdssäkring av alla politiska beslut
3. Uppdatera internet informationen kring Robertsfors och Robertsfors Kommun.

Precis som det nog låter verkar det vara arbetsuppgifter av hyfsad kaliber, men med stöd av min handledare förstod jag snabbt hur jag borde arbeta på bästa sätt som en kommunal tjänsteman samt hur jag alltid ska kunna förhålla mig till information/motioner oavsett vad mina personliga åsikter är.

 

När alla dessa arbeten väl var på gång kände jag att jag kunde göra mer och fick då chansen att tillsammans med Barn och Utbildningssektorn i kommunen utreda vare sig något som kallas Samlad Skoldag borde införas i kommunen borde införas eller inte. Ifall detta förslag skulle gå igenom skulle det innebära en betydande förändring för det kommunala skolväsendet, något som gör utredningen ännu mer spännande!
Spänningen slutar däremot inte där. Jag har tillsammans med min handledare nu också fått chansen att försöka driva ett projekt som grundar sig i ett medborgarförslag. I grund och botten handlar det om att bygga en skatepark i Robertsfors tätort för att skapa en säker anläggning för ungdomar att vistas på men det är inte bara något som görs i en handvändning, något jag lärde mig den hårda vägen! För att toppa alla de här stora arbeten så verkar det även som att jag ska få vara med och utreda ett potentiellt bygge av en internationell flygplats i Robertsfors (!).

Vårt vackra kontor

Vårt vackra kontor

Såklart är det inte bara stora utredningar hela tiden, många dagar fylls av oförutsägbara arbetsuppgifter som att ringa till olika företagare, göra lokala reportage, träffa lokala eldsjälar vid projekt och mycket mera!
Med en härlig variation mellan eget arbete, informativa möten, kontakt med invånare och hård skämt i fikarummet så kan jag inte ha önskat mig en bättre praktikplats för att lära mig så mycket som möjligt!
Till alla som tänker söka praktikplats tipsar jag liksom många andra att inte begränsa sig till de som utannonseras, utan kontakta de platser som faktiskt väcker något form av intresse. Sedan behöver en inte heller känna sig tvungen att hitta de mer glamorösa och kända praktikplatserna, utan precis som jag nu har fått lära mig finns det riktigt grymma praktikplatser på andra ställen. Som jag har förstått kan det till och med vara mer ”kvalificerat” arbete på dessa ställen än vissa mer kända platser, även om det också betyder mer arbete.

Behöver jag förklara hur sköna mina arbetskamrater är när högsta chefen har den här på kontoret?

Behöver jag förklara hur sköna mina arbetskamrater är när högsta chefen har den här på kontoret?

Ifall ni har några frågor om min praktik eller något annat så är det bara att kontakta mig på:
clarence.coulton@gmail.com

Nu ska jag fortsätta med utredningarna, de kommer inte göra sig själva!
// Clarence C Andersson

 

Följeslagare i Israel och Palestina, Gunilla Fallqvist

Det finns ingen väg till fred, FRED är vägen[1]

“Trapped in the biggest prison of the world.”- Nomika Zion, israelisk fredsaktivist i Sderot, Israel.

Bild

Graffiti från Muren som mellan Jerusalem och Betlehem. Konsten skapar fantastiska målningar som skildrar verkligheten på ett enkelt sätt.

Vem är jag? Jag, Gunilla, befinner mig på Västbanken, i Palestina, under tre månader och arbetar som följeslagare. Jag deltar i Ekumeniska Följeslagarprogrammet (EAPPI- Ecumenical Accompaniment Programme in Palestine and Israel). Genom att vara en internationell närvaro vill programmet bidra till att dämpa våld och främja respekten för folkrätten. Närvaron är ett uttryck för praktisk solidaritet för utsatta grupper – såväl palestinier som israeler. För att delta i programmet kan man ha vilken (icke-) trosuppfattning som helst, så länge individerna reser till området med syfte att genom sin ickevåldsliga närvaro kunna vidga handlingsutrymme samt ge hopp och stöd åt människor att verka för fred och försoning.

Det som gjorde att jag fastnade för programmet var dess fokus på internationell humanitär rätt. En central del inom programmet är att ”inte ta parti i konflikten, men att inte vara neutral inför brott mot mänskliga rättigheter”. Vad jag märkte innan avresan är att jag som ung kvinna med starka åsikter enkelt hamnar i ett fack där mina åsikter inte betraktas som objektiva. Eftersom internationell humanitär rätt syftar till krigets lagar, ett regelsystem som stater har kommit överens om för att skydda människor och minska brott mot mänskliga rättigheter, är det ett passande ramverk att utgå ifrån för att möjliggöra att vi följeslagare analyserar situationen objektivt. För mig är det min stöttepelare, min fasta punkt som gör att jag inte blir tokig av frustration över situationen i det ockuperade Västbanken.

Hur hamnade jag här? Just nu tar jag ett sabbatsår från mina studier på Umeå Universitet och jag har ett år kvar på min master i krishantering och fredsbyggande. I bagaget har jag en kandidatexamen i internationell kris- och konflikthantering, ett tvärvetenskapligt kandidatprogram, på Umeå Universitet, med freds- och konfliktstudier som huvudområde. Inom programmet genomförs tre veckolånga fältövningar, där teori omvandlas till praktiska moment genom simulationsövningar/praktik i hur man upprättar camp, driver en stab och hanterar masskadehändelser. För mig innebar det en förberedelse inför det praktiska arbetslivet, men som alltid är det förvånande över hur stor skillnad det är mellan teori och praktik.

Under andra terminen på mastern fick alla studenter chansen att göra praktik och jag lyckades på något vis få min drömpraktik på Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB). Praktiken var koncentrerad till att utveckla kunskap och erfarenhet inom området katastrofriskreducering; där min huvudsakliga arbetsuppgift var att delta i ett kapacitetsbyggande projekt tillsammans med min handledare. Projektet syftade till att förbättra det palestinska civilförsvarets kapacitet gällande jordbävningar i Palestina. Efter en veckolång fältresa till Västbanken var jag helt inställd på att åka tillbaka till landet för att dyka djupare i dess kultur och för att möta människorna i landet.

Var befinner jag mig? Under min tid i Palestina bor jag i en liten palestinsk by, vid namn Yanoun. Följeslagarna som deltar i programmet befinner sig tre månader på Västbanken och efter det kommer en ny grupp som ersätter dem. Under denna period är vi 27 följeslagare och fem stycken av dem är svenskar. De andra svenskarna befinner sig i Hebron, Betlehem, Yatta och Jayyous.

Yanoun är en av de minsta byarna på Västbanken i Palestina och det är en by med en speciell historia: Den 18 oktober 2002 flydde nästan alla familjer från byn för att bo hos släktingar i den närmsta staden efter att i flera år ha fått utstå trakasserier, i form av våld och materiell förstörelse från omkringliggande utposter[2] från den israeliska bosättningen Itamar. Enligt internationell humanitär rätt är dessa bosättningar och dess utposter på Västbanken illegala. Trakasserierna och våldet från Itamar eskalerade till den grad att byborna inte längre vågade vara kvar i Yanoun. Slutligen ställde bosättarna ett ultimatum och sa till de kvarvarande byborna att de inte ville se dem nästa vecka. Byborna flydde. Responsen blev enorm och både israeliska och palestinska organisationer samt media uppmärksammande utvecklingen i området. Händelsen blev symboliskt lik Al Nakba- ”den stora katastrofen” – 1948, då palestinier tvingades fly när staten Israel utropades. Det togs beslut om en internationell närvaro i byn i förhoppning om att minska våldet och från och med september 2003 har följeslagarprogrammet haft ansvar för en internationell närvaro i byn. Närmare 80 personer bor idag i Yanoun.

Bild

Utsikten från utkikspunkten under morgonpromenaden i Yanoun. Solen går upp över Jordandalen.

Hur ser en arbetsdag ut för mig?

Vanligtvis startar dagen med en morgonpromenad, vilket innebär att vi går från övre Yanoun ned till nedre Yanoun, cirka två kilometer bort, och viker av runt byn för att se om det har skett något under natten. I början av vår tid hann vi i tid för att se soluppgången, och det gav en känsla av frid men nu går solen upp för tidigt. Varje morgon och varje kväll går vi ned från övre Yanoun till nedre Yanoun för att visa vår närvaro i byn.

En följeslagare måste alltid vara kvar i Yanoun under dagarna, men annars arbetar vi i byar i närheten av Nablus eller i Jordandalen. En stor del av det arbete som vi gör nu under den period jag har befunnit mig i Palestina har varit fokuserat på att observera israelisk militärs agerande i närheten av skolor. I ett flertal skolor där vi observerar måste barnen passera tungt beväpnad militär som söker igenom deras skolryggsäck och ofta blir de kvarhållna vid så kallade tillfälliga militära vägspärrar och kontroller. En annan inriktning på arbetet har varit att bevittna och dokumentera husrivningar i Jordandalen. Numera kontrollerar Israeliska myndigheter cirka 95 % av Jordandalen på Västbanken och de familjer som råkar befinna sig inom dessa områden möter dagligen risken att bli tvångsförflyttade, medan deras gamla marker ges till israeliska bosättningar.[3]

Bild

Sonsonen hos en familj, vars hus precis har blivit rivet av israelisk militär. Lillkillen får en ballong av mig.

Dagarna blir långa vid de tillfällen då det sker incidenter i omkringliggande byar och andra dagar kommer vi hem lagom till att hinna ta en kopp sött te eller kaffe med grannarna. Eftersom vi bor i en by där det finns fler får och getter än människor, är de sociala kontakterna extremt viktiga. En av grannkvinnorna har lärt oss kvinnliga följeslagare att baka bröd i deras taboun, en speciell ugn liknande en mindre kolmila, och vi har även blivit visade hur de gör jibni, getost. Ofta sker det att någon av de unga pojkarna i byn knackar på vår dörr när det vankas kvällsmat och kommer med tallrikar med mat till oss.

Bild

Min kollega, Esther, klockan 4 på morgonen på väg till checkpointen (gränsövergången), mellan Betlehem in till Israel. Vi ska observera att allt går rätt till.

Att veta vad man vill arbeta med är alltid en utmaning, men jag har sedan första dagen på min utbildning förstått att jag är på rätt väg. Det har varit en stor befrielse att känna att jag inte har några tvivel kring vad jag studerar eller arbetar med för tillfället. Mitt sabbatsår var inte planerat utan det råkade sig att jag fick arbete på MSB och senare chansen att åka till Palestina via EAPPI. Jag tror att en stark bidragande faktor till att jag var attraktiv till praktiken på MSB var mitt tidigare engagemang med Röda Korsets Ungdomsförbund och FN föreningen i dels Sollefteå, och i Umeå. Men även att min utbildning är relativt specifik med dess praktiska övningar. Att ingå i organisationer, utbildningar och dess kontaktnät är en stark fördel då man söker arbetet eller möjlighet att åka utomlands för olika organisationer. Om inte annat så ger det kunskap kring hur det humanitära samfundet fungerar och att konflikter är mer komplexa än vad man tror.

Avslutningsvis: Ett tips för dig som vill göra något liknande är att inte ge upp utan att istället kämpa vidare för att nå ditt mål. Så länge ambitionen finns kan man komma långt.

[1] Mahatma Ghandi.

[2] Utposter hänvisar ofta till en obehörig eller olaglig israelisk bosättning inom Västbanken, byggda utan erforderligt tillstånd från den israeliska regeringen och är i strid med israeliska lagar som reglerar planering och byggande. I israelisk lag är utposter skilda från bosättningar som godkänts av den israeliska regeringen. Denna distinktion mellan illegala utposter och ”lagliga” bosättningar stöds inte av internationell rätt, som anser att både är ett brott mot Internationell Humanitär Rätt. Artikel 49, Génèvekonventionen.

[3] Save the Children. Fact sheet: Jordan Valley. http://www.savethechildren.org.uk/sites/default/files/docs/English_Jordan_Valley_Fact_Sheet_and_Citations.pdf, 2009. &

Ma’an Development Center. Palestine’s Forgotten Displacement- the Plight of the Jordan Valley Bedouin. December 2008. http://www.masader.ps/p/ar/node/5251.

Har ni några frågor kan ni kontakta mig på gunilla.fallqvist@gmail.com

Praktik på Riksorganisationen för Sveriges Kvinnojourer och Tjejjourer (Roks), Amanda Valstedt

Efter att ha funderat fram och tillbaka över var, hur och när jag skulle göra praktik, bestämde jag mig för att åka till Stockholm och göra praktik på Roks kansli. Innan jag kom fram till det beslutet hade jag planer på att ta mig till Bryssel och till European Women’s Lobby för att se hur  lobbyismen för jämställdhetsfrågor går till på ett Europeiskt plan. Efter många om och men beslöt jag mig för att avgränsa praktiken inom Sverige och fick möjlighet att göra 15 hp praktik vid Roks kansli i Stockholm.

Jag valde Roks som praktikplats för att komplettera min statsvetenskapliga pol kand examen med praktiskt jämställdhetsarbete. Med tanke på att jag är ideell jourtjej i Tjejjouren i Umeå, som är en av Roks medlemsjourer, underlättades ansökningen till Roks då jag har insikt i organisationen och delar dess feministiska värdegrund.

Vad är Roks? Roks är en den största riksorganisation för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, med omkring 100 jourer runt om i landet. Roks samordnar bland annat interna utbildningar för att ta vara på och kvalitetssäkra jourernas kunskap och erfarenhet av mäns våld mot kvinnor och barn. De verkar även som remissinstans i statliga utredningar i frågor som rör mäns våld mot kvinnor och barn, och lobbar för kvinnors rättigheter i politiska sammanhang som Almedalen. Jag har under praktiken fått en bredare förståelse för den enorma kunskap som Roks har angående dessa frågor och det som gör denna kunskap unik i förhållande till andra aktörer i samhället är att den bygger på  feministisk jourarbete, det vill säga praktisk erfarenhet av alla jourkvinnor och jourtjejer.

Första dagen på kontoret kändes peppigt, spännande, förvirrande och trevligt. Roks kansli är en förhållandevis liten arbetsplats med nio anställda kvinnor, vilket innebar att jag lärde känna samtliga medarbetare relativt snabbt. Min kontorsplats gav mycket energi: en omgivning fylld med feministisk skönlitteratur, forskning, lagtexter, och stora fönster.

Bild

Min kontorsplats.

Mina arbetsuppgifter har varit varierande. Alltifrån daglig administrativ verksamhet som att ta emot beställningar och skicka ut material till kvinnojourer, tjejjourer och allmänheten, till att sammanställa utvärderingar från Roks utbildningar. Jag arbetade även fram en A5 folder med titeln: ”Hur blir vi fler joursystrar? – Ett material om rekrytering och medlemsvård”. Denna trycktes och skickades ut till Roks medlemsjourer. Utöver det har jag deltagit vid tre utbildningstillfällen där jourkvinnor och jourtjejer runt om i landet fanns representerade. Att möta så många peppade personer inom kvinnorörelsen ger mycket motivation och ork att fortsätta!

Under praktiken har jag även besökt riksdagen vid två tillfällen varav ena var på ett seminarium om ”Den arabiska våren och kvinnors deltagande i fredsprocesser”, och det andra var på partiledardebatten den 16/10.

Bild

”Den arabiska våren och kvinnors deltagande i fredsprocesser” med bland annat Bodil Ceballos (mp), Maj Britt Theorin (s), Nesreen Salem från den egyptiska kvinnoorganisationen Womens’ Union.

Bild

Partiledardebatt 16/10/2013.

Sammanfattningsvis är jag mycket nöjd med valet av praktikplats. Under denna period har jag träffat och nätverkat med många inspirerande kvinnor och tagit del av kunskap som inte går att läsa sig till i en bok. Många jag pratat med har varit med i kvinnorörelsen sedan 70-talet och deras kunskap och erfarenhet är ovärderlig. Vidare har det varit givande att vara på plats på ett kansli i en ideell organisation då det har gett stor förståelse för den organisatoriska och administrativa aspekten. Jag har kunnat tillämpa kunskap från kurser som ”Politik och förvaltning i Sverige i och EU” (Statsvetenskap A) och ”Offentlig förvaltning i teori och praktik” (Statsvetenskap B).

Jag rekommenderar er som vill göra praktik att välja praktikplats med omsorg, för det finns hur mycket oannonserade praktikplatser som helst. Det är bara att söka sig till den platsen som inspirerar mest. Det är ovärderlig kunskap en får av att göra praktik, vilket kompletterar en teoretisk utbildning på ett jättebra sätt!

Min mailadress är amanda.valstedt@gmail.com om någon vill höra av sig med frågor.